2008-01-09


Dagmar Nilsson-Brånby-Jonsson.


Av Ragnar Hahn.

Dagmar Nilsson var folkskollärare och bodde i östra lägenheten över oss i lärarbostaden. Hon undervisade klasserna 3 och 4.

Som liten pojke gick jag gärna upp och hälsade på, både hos ”Tant Dagmar” och ”Tant Ia” Bergström. De var båda mycket snälla och tog sig tid med mig.

Med ”Tant Dagmar” fick jag snart en konkurrent nämligen en ung och pigg lantbrukare, Gunnar Brånby. Han var alltid glad och språksam. ”Overaller är till för att skita ner” var ett uttryck, som jag tyckte om. Jag hade ju fått skäll för att jag smutsat ner mig.

Gunnar skaffade sig en liten gård i Hallstra till höger om Skrukebyvägen1936 när de gifte sig och där skulle Dagmar och Gunnar bosätta sig.

Flyttlasset kom för att hämta Dagmars tillhörigheter. Det bestod av en vagn med järnhjul och med två hästar förspända. Ekipaget stod litet snett utanför trappan med hästarna i riktning mot huvudgången. Gunnar hade lastat en hel del möbler och skulle lasta på en mattrulle. Han var nog litet oförsiktig och skrämde hästarna, som stegrade sig. Gunnar fick tag i tömmen och försökte hejda dem. Det lyckades inte utan hästarna började skena med Gunnar släpande efter sig i tömmen. Men han fick ge upp och släppa taget. Hästarna skenade iväg i full gallopp nedför vägen mot skolgården svängde till vänster nedanför flaggstången, mot häcken med taggtråd och igenom den över Skrukebyvägen och genom staketet in i Schelins trädgård. Där tog det stopp. Som väl var skadade ingen sig, varken människor eller hästar. Vagnen gick att laga.

Dagmar och Gunnar blev lyckligt gifta. Nu hette Dagmar Brånby. De fick flera barn. Magnus föddes 1937, sen kom Anne-Charlotte - Lotta, Gabriel - Gabbe och Holger. I skolan fick vi vikarie när Dagmar var mammaledig. En av vikarierna var Sven och Olle Ljunggrens mamma. Sven och Olle var framgångsrika medeldistanslöpare.

Gunnar blev ordförande i Kristidsnämnden under andra världskriget. Det var ju mycket arbete för det mesta var ransonerat.

Så småningom köpte Gunnar gården Reva av Janssons. Vid en bjudning där tog man upp frågan om kyrkokör. Det var nog Gunnars entusiasm, som gjorde, att man beslöt bilda en kör.

Gunnar fick inte leva så länge. Han fick cancer och avled 1950. Dagmar fann så småningom en ny livskamrat John Jonsson, en fin man från Gistad och Dagmar hette sedan Jonsson.

Dagmar gick bort på julafton 1987.

Västerås den 5 mars 2006.



********************************



Kommentarer och kompletteringar mottages mycket tacksamt!




Tillbaka en sida
Tillbaka till välkomstsidan