2009-03-04


LINGHEMS GÅRD I TÖRNEVALLA SOCKEN

Linghems gŒrd
"Gods och gårdar"
€garen A. M. Andersson avled 1942.
Linghems gŒrd
"Sveriges Bebyggelse Landsbygden"
Östergötlands län III 1950
€garna fyller 50 Œr!

********************************

Linghems gŒrd
"Sveriges Bebyggelse Landsbygden"
Östergötlands län III 1950

********************************

Linghems gŒrd
Linghems gŒrd, arbetarbostaden
"Sveriges Bebyggelse Landsbygden"
Östergötlands län III 1950

********************************


Elis Wall intervjuad av dottern Inga 2000:

Linghems gård

Före -35 då var jag väl inte ute så mycket. Då var det Albert Andersson som ägde det. Han var ogift. Vet inte hur länge han hade haft det. Sen hade han sin syster som hushållade för honom. Sen dog hon och sen hade han lite andra som hushållade för honom. Det var i det stora vita huset. Där bodde han ensam. Han hade plats.... Vet inget om vad som var före honom. Han kallades Patron Andersson. Han dog kring -42. Han hade kvar gårn hela tiden, sen körde stärbhuset ett år ungefär.


Lingheimer

Sen var det auktion, då köpte Ivar Johansson, kring -43-44. Han hade vatt nere i Småland på ett ställe, sen flyttade han opp till Sörmland och var där någa år, sen köpte han Linghem och flyttade hit.
Han hade familj, hade tre pojkar och en flicka. Jag var inte mer än 10-12 år när dom kom. En hette Lasse, Karl-Ivar vart kvar på gårn, Gunnar flyttade ner åt Skånehållet, Gun-Britt hon var i Jönköping ett tag, det vet jag. Lars var yngst han flyttade först till Kumla gård i Gistad, sen flyttade han till Hassla åt Klockrike till, sen dog han ung. Gunnar och Karl-Ivar var kvar. Det var dom som tog sig namnet Lingheimer, det var väl finare än Johansson.

Det var Albert Andersson som hade köpt upp jord, 13-14 gårdar. Det var Lingheimer som ville ha utgjord i Stratomta.

Dikesskötsel

Sen har dom ju ett stort dike som går ut genom Gällstadgårdarna, Gustav Larsson, Ernst Larsson och genom Linghem neråt Skavesta, ner till Bjärkesta och ner till sjön. Och där är ju olika företag och föreningar bildats. Gällsta och Linghem och jag vet inte om Skavesta där med. Förening. Då var Ernst Larsson ordförande i det där företaget. Sen skulle Lingheimer bli, förstås. Han skulle ha allt. Och han började genast på och se efter hur dant dom hadde’t med kassan, för det hade växt igen alltihop, inget hade dom kostat på det där diket. Då begärde Lingheimer att det skulle antingen rensas eller så skulle det bli utdelning på pengarna. Och det vart utdelning. Så han fick mellan 12-13 tusen. Farsan fick nåt på 65 kronor på sin del på det där diket. Dom har väl rensat sen efteråt nån gång. Det var mycket penar då, på den tiden. Det vet jag, han fick mellan 60 och 65 kronor. De fick ju betala på den kommunala skattsedeln varje år, det var ju bara ett par kronor var gång, det var inga stora summor.


Löner


När jag började jobba på Linghems gård var det åt Albert Anderdersson. Jag hade 17 öre i timman. Jag var väl 18 år. Dom gamla gubbarna som tex Hjalmar Karlsson, han hade väl 19 öre i timman. Ringstorparn, som dom kallade, Kickens far, han hade ju nåt på 60 kr i månan och så stat. Det innebar att han fick vete, råg, ärter, havre, mjölk, bostad, ved. Så dom hade inte så mycket betalt.
Det var det första avlönade jobbet. Jag fick vara där lite sommartid, så det var inte för jämnan inte.

Farsan hade värk i armar och leder så jag var hemma och skötte det hemma en hel del. Det var visst reumatiskt han hade. Sen vart jag ju mer och mer i Linghem, vet inte om jag ska räkna att jag var fast anställd.

Arbetarna

På gårn bodde omkring 8-10 personer. Sen var det löst folk som bodde utikring, som jag, jag bodde ju inte på gårn. Det var arbetare som bodde i arbetarebostäder på gårn alltså. Sen var det ju fler som bodde utikring. Vid skörden och så där var vi väl 15-17 stycken som jobbade.


Djur

Först hade han en massa kor, sen hade han svin, nu vet jag inte om han har ungdjur eller hur det är. En är ju aldrig åt dom där hållena, nu när dom går på bete vet man ju inte vems det är. Det har ju gått ungdjur i hagen där vi hade verkstan, men om det är hanses det vet man ju inte.

Hästar hade vi gott om, vi hade 27 stycken ett tag. Men då hade dom ju bara en traktor. Nu vet jag inte hur många dom har, dom har en för varje maskin tycker jag.


Traktorkörning


Sen började jag på att köra traktor där oppe när jag var 20-21 år. Hade inte bilkörkort då, det behövdes inte körkort till traktor. Då hade jag mycket betalt, 1,05 i timman. Det var mycket på den tiden.

När Albert Andersson bodde där hade han två Kähs, sen hade han en gammal Ford som inte gick att köra med. Men han hade gengas bara på en Kähs.
Linghemmarn hade med sig en traktor, en Harry Wester, och köpte en Kähs på auktionen efter Albert Andersson, den var alltså kvar på gården sen förut.
Det var en Kähs, sen vart det ju gengas på den, fick köra den ensammen så det vart mycket åka på kvällar och nätter. Jag körde på åkrarna, plöjde, harvade, vältade. Det fanns ju inte gummihjul på den tin inte. Det var järnhjul med dobbar i. Såna där höga på kant så det inte skulle slira. Det var järnhjul till traktorn jag hade i Stenvallen sen också.

Traktorkörningskurs, läste det på Hermods. Det var på eget initiativ. Sen var det väl en kurs när gengasen kom, det var så att här ska du hälla i kol och här ska du tända. Här ska du veva, det var väl allt.

Sen vart ju pojkarna så gamla så sen skulle ju dom köra ibland. Dom var 5 plus jag, vi var 6 stycken som skulle köra och så skulle jag hålla dom där iordning. Det var inte lätt inte. Men det gick. De var aldrig ståendes.


Gengas

Gengasen, de hade ju en stor tunna, nåt på 50 cm i diameter, och det var som två tunner inni varandra med ett mellanrum mellan. Sen längst ner var det som en kona med nåt gjutgods i och där var ett hål på 10 cm kanske, i botten. Och så skulle det tändas där nere i vissa lucker och sen skulle det surnas gas från ven och upp i den där dubbelmantlade och in i motorn. Och sen köra en timma eller två och så öppna man lucka oppifrån och stoppa i ett par hektoliter ved.
Och sen var det stora behållare så dom kunde ta bort vattnet, det vart ju mycket kondens om inte ven var torr ordentligt. Kondensvattnet släpptes ut geom lucker i behållarna. Det släpptes inte ut vartefter när man körde utan då stanna man och öppna luckan. Det var en hel vetenskap.

Det gick bättre att köra på färsk ved än på ved som hade legat en vinter. Det vart mer fukt och kondens. Han gick mycket bättre påt. Vi hade ju lite som hade legat en vinter, och det var ju torrt, han gick inte bra på’t.
Den allra bätsta veden? Träslaget hade inte nån betydelse. Om det var lös ved, som gran då gick det bara åt lite mer ved, var det annat hårt, ek eller nåt, då gick det åt mindre. Sen skulle man såga’t i ungefär 10 cm långa bitar. Stoppa man i större gick väl det bra det med, men det gick ju inte för många långa bitar. Sen klyva’t då i småbitar. Kvistar och grenar kunde gå det med, allting gick.
Det var därför det var så rent utmed dikena förr. Då höll bönderna efter det här sly och sånt som kom opp.
Sen när oljan kom tillbaka hade ingen tid, det gick ju mycket fortare att köra. De körde ju bilarna på gengasen, 80-90 km/h gick det kanske om det var riktigt bra vägar, 60-70 var det väl kanske dom körde. Dom höll sig väl kring 70 då även när bensinen kom tillbaka.

Jag körde aldrig bil under kriget, jag tog körkort -46. Så jag har inte kört gengasbil. Traktor har jag ju kört, men det var inte gott att ge sig ut på vägarna med dom där dobbarna, det undvek man ju.

Redskapen

Traktorredskapen då var precis samma som dom har nu fast dom är större. Idealsladdar, vältar, plog, tallriksharv den körde dom ju med, först med hästar och sen tog dom en till traktor, sen vart det det sämsta tänkbara redskap, den var precis oduglig. Nu har di ju precis samma fast andra dimmensioner och nu är det ju bland det bästa. Var det mycket ogräs och kvickrot så skar den sönder i småbitar, sen spred det sej, ju mer di körde ju mer vart det. Men nu är han bäst. Nu sprutar dom ogräset. Pinnharven är bättre mot ogräs.
Såmaskin och sånt där, det fanns i stort sett precis samma. Som det är nu. Fast om jag sär, en såmaskin är väl 3-4 meter större.

Självgående tröska, det var väl -44. Då kom den dit där Bäckliden är nu, det var det första. Där skulle pojkarna köra, för det var nära vägen, sen när det kom längre bort från vägen då fick jag köra. Oppe vid gårn och den vägen, det är ju en bit mot längre in på gärdet där fick jag köra.


Tröskning

Vi satte opp i krakar. Vi slog med självbindare, först tog den av det, sen gick det opp och band om med snöre eller bindarn till necker. Sen satte vi opp det i krakar, när det hade stått en tid så det var torrt, då körde vi in det. En del stog för sig själv, en del stog med stakar och så. Ställde emot, sen la över nåra necker som en hatt så att vattnet skulle rinna av så axena var alltid torra. Sen körde vi in’et i logen.
Där oppe la vi’t på var sin sida om körbana så det var tomt under körbana. Och sen när det hade torkat och vi fick tid då kunde vi tröska en dag.
Det fanns eget tröskverk på Linghems gård. Förr i tin då hade dom ju en ångmaskin långt bort och elda med ved. Dom kunde ju inte ha ångmaskin så nära lagårn inte. Så hade dom linbock, stålvajer och drog från ångmaskin och till den där linbocken. Sen va det då ett hjul på den som linan gick i och sen från den bocken var det ett hjul som drog opp tröskverket. Det var vajrar från ångmaksin.
Sen vart det elektriskt och då kunde man ju ha motorn inne under körbana till tröskverket.
Vi körde tröskverket lite då och då, dels hade vi en löspress som en hade i bana, under körbana. Och då när di körde, då gick halmen från tröskverket i den där löspressen och sen sköt den framför sig opp till lagårn så då fick kora halmen. Det vart balar av det. Och så vart det unna för unna. Då kunde en ju inte göre mer. Då gjorde dom så att ibland la dom det åt den sidan och ibland åt den. Då körde dom så det vart fullt där oppe i närheten, sen sköt dom opp och fortsatte sen en annan gång.

Säden

Säa förvarades i olika magasin. Det var alltid vete som skulle opp på översta vångingen, 2-3 våningar opp. Idéer.... Det som var lätt, havret, det skulle läggas längst ner. Havret var lättare än vetet. Di vägde säcka och det skulle vara 100 kg vete i, å det skulle opp på tredje vinn. Det skulle bäres opp. Där var det ingen vinsch. Havren den vägde ungefär 75 kg, den behövde inte bäras så högt upp. Det har jag varit med och bärt.


Råttor

Det gick väl in råtter och åt när dom behövde. Det var ju så ute i logen när de hade säden inne, råttera gick ju utefter väggarna. Dom följde ju med in i tröskverket många gånger. Så var det. Jo jag mata ju ibland, ibland skötte jag verket, så det vet jag ju. Det fanns stora råtter, det var ju så blon stänkte när dom kom in i cylindern. Dom hade ju hela logen och lagårn och va. Dom levde gott.



Kommentarer och kompletteringar mottages mycket tacksamt!




Tillbaka en sida
Tillbaka till välkomstsidan