2008-03-06

Visor och verser från Törnevalla, Östergötland



Vid möte med Törnevalla Hembygdsförening den 4 februari 2002 bad jag alla som finner musikaliskt material (noter, visor mm) att låta mig få ta del av dem. Två dagar senare fick jag besök av Inga Wall, Bjärbylund, Törnevalla som överlämnade några handskrifter – troligen efter ”Sméns”, dvs Elmer, Oskar, Tekla och Elsa Johansson, Smedsborg. Efter ytterligare letande kom Inga med fler papper den 7/2.

Arne Blomberg




Kalle å Maja!


1.
Se godafton go vänner, här har ni mej igen.
Jag sjunga vill en visa för er, jojomen.
Wi ska tana mä kläm, för ho handlar om en dräng
Som blef så förtjuster uti sin lille vän
Karl i känner i Karl uti knuten,
röer i snuten å jämt är han sluten.
Han är så likt en blomma bruten
fast han går å knallar på jorden här än.

2.
Försi Kalle han var uti Maja så kär.
Det hände sig i skogen när di plockade bär.
Maja va mä och hvem undra väl på dä.
I ansiktet var hon både rosiger å skär.
Karl han stod och skälfde uti knäna
sen så sa han tena, ja skulle fälle mena
Jag älskar dej med tankarna så rena.
Säj vill du bli min hjärtevän så svara mej nu här.

3.
Men Maja hon flin å sade som så
att aldrig i världen någon Gosse tänkt på
för att i pojksällskap gå, det vill säga mer än då
Men anars aldrig någon annan jag tänkt på att få.
Karl o Karl här har du din Flicka
Karl han stod och hicka, rätt på henne blicka.
Will du så gå vi te stan i nästa vicka
Där skola vi förljufva våra ungdomsdar.

4.
Så foro de te stan en solavärmer da
Å de åt å de drack utaf allehanda slag.
Åt teatern de va för di roligt skulle ha.
Kalle gick å vissla, te Maja han sa;
Wi ska dit där fölka vinna pänga,
där lycka brukar hänga.
Efter dumma bondedrängar vinna vi,
så slippa vi att flänga.
Flänga liksom Hundar uppå klöfvervallarna.

5.
Kalle köpte en lott te sin lille vän
tie tusen kroner dä vän han uppå dän.
Sedan pängarna hon fått så försvan hon kvickt å brått.
Å Kalle går å letar, Han letar fälle än,
Men si aldri ett ord Han höra fick i fråna,
Han sa han skulle klåna om han träfte påna,
Får i sena, ä dä bäst te råna,
att Ho inte träffar sin Kalle igen.


Johan på Kasa

1.
Känner ni Johan på Kasa, säj
Har ni sitt likre drängpojke, näj
te dra en fingerkrok å prate bare tok
Å slå krumbukter på kroppen som en selelok(?).
Duktig han ä uti arbete å
Otrött å flinker i dansen som få
Spele sjunge täll Harmonicka mä dräll
Å lerke så dä låter på violen läll.
Hej va dä skymmer en speleman i hatten
drar en polkett uppå stråken lika bra
Gif mig en dryck, jag är törstig utaf katten
Kom ska vi göre kasst te ljusan da.

Lille Anna ä fäl af samma slag, sän du kom
jag har så mycket som jag skulle tale me dej om.
Å söte Gulle lille rare, säj inte näj
Jag låfvar att du inte ska komme te åtra dej.

2.
De gamla mä sola ha krypet te kojs
Å midsommervaka mä ungdomsnojs
När dammet står i skyn Kring majestånge byn
Å Göken gal i kapp i alle skogens bryn.
Sen kommer Johan å bjur mej opp
te säje ifrån ja va inte kropp
När en ä ricktigt kär i Gossen siså där i helgdagsklär!
Hej alle jänter, ä di stållete i Johan å ja allra värst
å dä vet ni väl utå prisis som jag stod där
mej tvert om lifvet to han
Å kysser en innan en vet ordet utå!

Lille Anna ä fäl osv

3.
Prästen i Kyrka han dunrer fram
att en ska vare så uppmärksam
Men hur dä bär te så blir en nog på sne
När ens gosse sitter där straxt brevé.
Kärlek dä ä nått underligt ting
prisis söm en värkvarn den surrer ikring
I hufvet å en sir på den som fästeman.
Å hjärtebloa ännu opp te skulta säj gir!
Hej, efter ammen, i långe kyrkebacken
Där kommer Johan med sin stolta fru
Sir alle afundsjuke jänters knyck uppå nacken
När Johan drar opp en karamellstrut.
Lille Anna ä fäl… osv




Du är den ende jag har älskat
du är den ende jag haft kär
för din skull är mitt Hjärta fängslat
din bild jag i mitt Hjärta bär.

När solen tänder sina strålar
med ömhet tänker jag på dej.
När månen aftonglansen målar
då är min tanke jemt hos dej

När du bland anra flickor talar
glöm då ej din trogna ven
som helre än i nöjest salar
satt ensam i en dal med dej

När livet mig ej mer behagar
och det för mig en börda är
då vill jag sluta mina dagar
o Gud det är vad jag begär.




Kom hem

1.
Här bjuder vi nu alla
till måltid hos vår Gud.
Ja alla Herren kalla,
Att klädas i den skrud.
Som han berett åt bruden
i evig härlighet.
Den vita silkesskruden.
O tänk vad salighet.
Hör, Ja Gud är angelägen
att få dig hem min vän
Basett(?) dig ej vid vägen
Du har ej långt igen
Kanske till ringa nytta
du har så bråttom här
Du skall ju ändå flytta
du blott en främling är.

2.
Så kom då stora skaror
Ock smaka Jesus frid
Fly undan världens faror
Ty ännu är det tid
att komma fram till korset
Ock mottag Jesus där.
Han viskar då så ljuvligt
Min egendom du är.
Då slipper du att synda
Nej ej en enda dag
Så må du där få skynda
Ock frälsningen mottag.
Du hör väl hur han klappar
uppå ditt hjärtas dörr.
Han klappar tills du öppnar.
Det blir ej då som förr.

4.1
Då skola strömmar flyta,
Han säger i sitt ord
Ock aldrig mera tryta
Uti ditt hjärtats jord
Om du blott aldrig glömmer
att Jesus för dig dog,
Ock i hjärta glömmer
att synderna han tog.



Jag är barn till en kung

1.
Jag äger en fader så mäktig ock rik,
Att ingen på jorden är här honom lik
Ty konungars konung och herre han är
Dock mig lilla barn, han ju håller så kär
Jag är barn till en kung,
jag är barn till en kung
Fast liten, liten och ringa
Är jag barn till en kung.

2.
Ett slott har han timrat åt mig i det blå
av jaspis, rubiner, pärlor också.
Ock dit skall jag flytta med mor och med far,
När ingen på gården oss mer vill ha kvar.
Dock sörjer jag ofta att jag icke är
Så snäll ock så lydig som bibeln mig lär.
Men Jesus har lovat att göra mig god
Ock två mina synder i Golgata flod.




Sjömansvisa

1.
En liten visa jag nu vill sjunga,
om någon är som vill lyssna till,
ty i hvarjehelst jag är nu hema,
min visa sjunger jag hvarje kväll.

2.
Förflutna äro de sälla dagar,
som jag i värden upplefvat har
de dagar flyttat liksom sekunder,
men gamla minnen stå ändock kvar.

3.
O hvad för lät du din lampa slockna,
den som så klart eder olja brann.
Jag dej förspor de du var otrogen,
en annan vän har du räkt din hand.

4.
För gångar jag mig åt lunden gröna
då skola träden buga sig för mig,
de bladen gröna, de kvistar sjöna,
de skola på vägen strös för mig.

5.
För kläder jag mig i nya kläder,
straxt säger folket att jag högfärdig är,
och går jag och följer en vacker flicka,
straxt säger de att jag är henne kär.

6.
För sju år sedan for jag från hemmet,
min ålder var blott sjuton år,
för utan päningar, förutan kläder,
men det gick lyckligt för mig ändå.

7.
Ty sjömanslivet föll mig i hågen,
ty hema hade jag ingen ro,
fast svärmor kallade mig för mågen
hon bad mig stanna och sätta bo.

8.
Jag tog farväl utaf min moder,
ty far min redan döder var,
hon frågde mig vart jag ämnar fara
för att förtjäna daglit bröd.

9.
Jag sade moder, jag kan ej säga
ty vinden blåser hit och dit,
men på Atlanten jag ämnar fara
jag skriver nog hem till er.

10.
Hur skall det gå med din lilla Hulda
kanhända aldrig hon får dig si
men kom hit i kväll får jag med dig tala
för Huldas skull jag dig detta ber.

11.
Din Hulda hafver dig mycket älskat
hon om dig talat båd dag och natt.
Jag tror att hon knappast kan ifrån dig vara
men vid din sida var hon alltid glad.

12.
Jag gick till Hulda för sista kvällen
för att få taga ett ömt farväl,
hon sade min vän skall du från mig fara
så tror jag att det går mig aldrig väl.

13.
Jag sade Hulda du får ej gråta
Jag sade henne de sista ord
ty det finns ingen som jag kan älska
du är den enda på denna jord.

14.
Jag tog farväl utaf min Hulda
på alanten min kosa far
jag kom till sjöstäderna så stora
och jämt så tog jag mej en riktig klar.

15.
Jag glömde snart bort min lilla Hulda
så jag till henne knapast skrefv.
Jag fattade kärlek till andra flickor,
som på gatorna gick å drefv.


Farmareflickan

1.
Dett hörs överalt samma visa,
att landet är sämre än stan,
men den kan blott städerna prisa
som ej vid något anna är van.

2.
När stasborna gäspa i sängen
förkrympad till kropp som till själ
då drifver jag kona på ängen
å ser huru solen går opp.

3.
God morgon små blommorna viska
i skogen går väljud ibland
ty jag är en farmare flicka
som älskar mitt härliga land.

4.
Vad ville jag göra i staden
der tvång skulle kväfva mitt bröst
bland blommorna träden å bladen
der finner jag frihetens röst.

5.
Jag hör huru kullarna skrika
förtrålande vårdåft var kväll
ty jag är en farmare flicka
och frihet å fröjd gör mig säll.

6.
Se solen på mörkblåa skyar
hon sprider sitt himmelska ljus
och pärsiens land sig förnya
mot vindens melodiska brus.

7.
Den friskaste luft får jag dricka
det finnaste blomdoft dertill
ty jag är en farmare flicka
och byta med ingen jag vill.

8.
Jag lefver ju glatt mina dagar
jag länktar als inte till stan
jag syslar på äng å i hagar
ock sjunger som jag blifvit van

9.
Jag har inga stora bekymmer
jag arbetar älskar å ler
ock aldrig mitt hopp från mig rymmer
ty ständigt mot höjden jag ser.

10.
Jag känner till punkt å till pricka
att friden är arbetets lön
och fritt som en farmare flicka
var afton jag beder min bön

11.
En gosse jag har ska ni veta
så vacker å solbränd i hyn
när vi två till samman arbeta
står glädjen ju mitt upp i skyn.

12.
Med hopp vi på framtiden blicka
i höst skall han köpa en farm
och tryka sin farmare flicka
som brud, hvilken fröjd, till sin barm.

13.
Min sång om på ögon som blicka
med strålande kärlek på mig
i afton jag lyckliga flicka
mig väntar af kyssar ett krig.

Den kända visan om Farmareflickan står i ett brev – vars ena sida bevarats. Datum o namn saknas. Textfragment:

…stanna men det blir väl tvärsimot som jag vill kan jag tro. men ack om jag finge börga å packa i dag å resa så skulle jag vara glad. ja nu är det snart Midsomma å hoppas att du då får roligt jag tänker mig ej något roligt jag har helsat på ett par töser här å sakt åt dom att jag kunde väl få göra sälskap med dom ut å gå men di exmerar inte ha mig i sälskap det var roligt i alla fall vid Ösby när du å ja fick vara ensamna mins du när vi låg å galrade rofver i hagen å skön viser men då tyckete vi att vi skulle fåt bätre å roligare å så går det när man ej är nöjd så får man det sämre eller brokigare.
…nu måste jag sluta för denna gån…
…ja med dett bref på posten…
…någon utan bränvin dom jag har…
…läsa den men vill du skall jag skrifva om den en annan gång.
…et den väl ej var börgar slutet
… är ajö


På ett löst skrivboksblad står följande:

forts/
till sent omsider hans dödsdom kom.

18.
En dag fångvaktaren han berättar
I morgon Bernhard man dig afrättar
bered dig själf och bekän ditt mord
förrän du göms i den kalla jord.

19.
Ja Bernhard svarar och stilla gråter
Nu vill jag dö och se Anna åter
Ty han däruppe i änglaland
skall ge förlåtelse med sin hand.

20.
Och nästa morgon man Bernhard leder
till afrättningsplatsen han faller neder.
En blomsterkvast han i handen höll
Och bilan höjes hans hufvud föll.

Gerda Johansson, Holmetorp, Askeby

….

När dessa rader skrifves ned
med bläck å hand å penna.
Din egen bild hos mig jag ser
Och hyser tanken denna
att snart ett bref från dig jag får
Så får jag veta hur du mår.
Gerda

Samla lifvets rosor med en varsam hand
Mins öfver törnet gömmes deribland
lika fast som eken står i skogen
lika trogen är den som tecknat dessa orden.
Gerda

En lugn och stilla lördagskväll.



Ett namnsdagspoem på 50-årsdagen 1906 till Inga Walls farfarsfar Gustaf Wall (f. 14/10 1856 i Skäggestad soldattorp. Han var senare soldat i Täljestad):

Namstaspoem
Ett litet minne vilja vi nu skicka,
En kaffeservis med bricka,
Till vår gamla fader,
Om det honom behager.
Nu han fyller sina 50 år,
Den 14-de ocktober i detta år.
Det är ifrån barnen alla,
Både unga å gamla,
Stora å små,
Så många som kan krypa å gå.
Nu vi sedan samlas kring det fina kaffebordet,
Då tager vå fader till ordet,
Efter gamla modet.
Så få vi var sin kaffekopp,
Och kanske littet dopp,
Och den jyllene sockerskålen
Med den goda kaffetåren.
Och så har vi en liten grädesnäcka,
Och den tömmer vi utan någon smärta,
Oskså den stora kannan,
bara man har något i kaffepanan,
Om vi sedan låter kaffet smaka,
Då få vi allt en liten pepparkaka.
Det vet ju var enda man,
Som kaffe dricka kan,
Att kaffetåren den bästa är.
Nu vilja vi alla ,
Att detta skall blifva ett littet minne för de gamla.
Må nu Gud välsingna våra föräldrar
Bara de inte sig förändrar,
Ty vi hålla dem ju så kära,
Och det är just derför att vi bo dem så nära,
och derför visa vi dem en liten ära.
Nu får ni lof att vara snälla
och ursäkta mig för mina slarfviga rader,
De äro tecknade av Kalle Glader,
Och det kan ju ingen bejära
Att han skall kunna något mera.

1 Felnumrering? Eller är vers 3. överhoppad eller ska det vara åttaradiga verser?





Tillbaka en sida
Tillbaka till välkomstsidan