2008-04-03

SKÄGGESTAD

Skäggestad
"Gods och gårdar"
Tyvärr dålig scanning...

Skägestad
"Sveriges Bebyggelse Landsbygden"
Östergötlands län III 1950

Om du klickar på bilderna får du se dem i större format!

Skäggestad


Inga Wall intervjuade Olof Olsson, "Olle i Skäggesta" juni 2001:

Familjen kom från Veda vid Ljungsbro till Skäggestad.

Mamma hette Hanna Elisabet, född i Mantorp i Vånga socken 1882 och far i Sätra i Vånga 1883. (Sveriges dödbok: Olofsson, Karl Israel född 9/10 1883 i Vånga, död 9/7 1975 på Bäckliden, Linghem, Törnevalla. Änkling 15/9 1946) Hanna Elisabets dödsruna.
Mina systrar heter Iris Elisabet och Alice Elisabet. Far sa ofta Olle Elisabet också när jag var liten pojke. Och då blev jag så arg.... Jag heter Karl Olof Gunnar Olsson!
Iris är 90 år, Alice över 92 nu. Jag har massor av släktingar i Vånga som jag inte har en aning om.
Far dog -75 och mor dog -46 Edit träffade mor en enda gång, då låg hon på Valla.

När jag var 0-3 år bodde vi i Stora Tollstad Ödegård i Sjögesta socken och sen när jag var 3-11 år i Vadsäter i Stjärnorp. Sen bodde vi ett år i Veda vid Ljungsbro i Vreta Kloster.

Vi flyttade till Skäggestad 1930.
Kom dit på våren, då hade far köpt Skäggestad och gett 104.500,-. Det var otäckt mycket pengar då. Det var nära att han fick gå ifrån gården. Han fick ett bud på 10.000,- opp på det där, och han skulle sluta då. Men då kom Per Isaksson i Hallstra och fråga: Hur mycket behövde du låna? Han la opp 2.000,- och dom skrev en liten lapp sig emellan. Men det var aldrig nån som fick säga nåt illa om Per sen. Då blev Israel förbaskad.

Arvidsson ägde Skäggestad innan oss. Sonen Josef Arvidsson var den enda som var vettig att prata med, det var honom far gjorde upp affären med. Fadern kallade sig Patron. Dottern Anna var intagen på Vadstena, det fanns fler syskon bla Hedvig. Vi hade Annas begravningskaffe i Skäggesta, vi var nykomna dit då.

När vi kom var gubben borta, då var det sterbhus. Han drev inte gården själv på slutet utan arrenderade ut det. Gamla gubben Arvidson, Patron, bodde i rummet nere till vänster i huset. Han hade en järnspis på lösa tegelstenar som han eldade i. I resten av huset bodde arrendatorn.
De hade halva trägården var. Det kom en gumma och hälsade på en gång och dom hade bott i halva huset.

Tidigare arrendator
Arvidsson hade gården åtminstone sedan 1912. Då skrevs ett arrendekontrakt som jag hade kvar. Arrendatorn hette Eriksson i Stolpmantorp, och den gubben blev jag bekant med när jag var ute och friade på slätten. Fick tag på en tjej, Edit i kröken. Men så var jag tvungen att åka hem. Jag kammade mittbena och tog tåget. På tåget satt det en gammal gubbe och berättade att han hade arrenderat ett ställe som hette Skäggestad i Törnevalla. Jag visste ju inte vem det var, men det var Eriksson i Stolpmantorp i Askeby nån stans. Han var ju gammal och eländig då. Han målade ut Skäggestad att det var så dant. Det har jag sett i gamla protokoll, när Arvidsson arrenderade ut det så var det ju syn. På en del gärden där simmade änderna, det var så dant. Det var daterat 1912. När det vart ledigt hos gubben satte jag mig hos honom och han sa att han haft Skäggestad i två år. "Det var för väl att jag kom ifrån'et, det var stort så förbannat!" skrek gubben. "Dom sa att det var så och så, men det var dubbelt så stort." Då berättade jag att jag hade Skäggesta nu och att jag hette Olsson. Då sa gubben: "Ja si man skulle ju hålla käften!" Det var när jag friade hos Edit i Kröken.
Resultatet av frieriet!

Tidigare ägare
Det har funnits en släkt Egnell som bott i Skäggestad. En fru Egnell som föddes där, var hos oss och hälsade på. Hennes mamma var född där.

Så var det en Moroon(?) som kom en gång, det var nån gammal släkt som bott där. Det var så fint i trädgården då. Han hade en karta med sig på trädgården, men den har försvunnit för oss. Det är en stor fruktträdgård. Kartan var arkitektritad, det var så fina rabatter inritade! Så gick han runt inne i huset och tittade där förfäderna hade bott. Det var alltså före Arvidsson.
Mamma gjorde iordning en del av rabatterna som fanns på kartan, hade liljor bla. Så hade hon en gubbe som hjälpte till där hemma. Han hade middan hos oss. Han bodde i den där ryggåsstugan som var utmed Skrukebyvägen, på Tärnstads äger. Gamle Löv i Tärnstad han rev den där för det var ett sånt syndanäste tyckte han. Den skulle väck.

Dåliga hus
När vi tog över så var gården i dåligt skick. Mor hon grät när hon kom in i köket. Det var nåt skåp i ena hörnet bara. Gården var taxerad till 160.000,- när far köpte det för 104.500,- så det var ju väldigt billigt egentligen. Så han gjorde en fin affär trots att det var i dåligt skick.

Boningshuset var på 240m2. Sen byggde vi till en källare utanför, gjorde skorsten där och satte in värmeledning. Det var inte elektrifierat när vi kom hit, så vi hade först ett eget elverk. En lite generator nere i mjölkrummet så när forarn skulle mjölka så laddade den upp glasbatterier. Den drevs med rem från en liten bensinmotor.

Det enda huset som det var nåt med var magasinet. Lagård och stall var fallfärdigt. Det brann ju opp sen 1933. Den 15 oktober.
Far var ju förtvivlad, det blev mycket pengar att lägga ut. Dåligt försäkrat var det också. Klockare Bergström var representant för Brandstodsbolaget. Och han hade ringt veckan innan och ville att far skulle höja försäkringen. "Det brinner nog inte hos mej" sa far..... Hade han höjt försäkringen hade dom väl trott att han tänt på själv. Men det blev helt klarlagt hur det hade gått till.

Forarn's
Henning och Elin bodde i forarns, Östan, där Ossian bodde sen. Henning han jobbade hos far, han och Elin hade flyttat när jag tog över. Deras barn eldade kastanjer och skulle smälla i halmdösarna.
Mullepojkarna (Gösta och Axel i Holmedal) var hos mig och jobbade när dom andra hade semester. Dom var ju mycket för flaskan... När dom fick slut på innehållet så kom dom till mig och ville jobba, det var lagom i hötiden så då fick dom vara med och sätta opp hö. När vi gick hem och var utarbetade och träliga så sa Gösta "En fin lagård fick ni i alla fall tack vare mej." Det var han och hans bror Hugo som tände på. Dom var små och drog ut halm och eldade.
Modern Elin var en klämmig tjej. Hon gick förbi neråt lagårn. Rätt som det var började hon sjunga "Det ska bli en dans när Kalle dans kommer hem igen...."

Ossian Johansson var forare åt oss. (Sveriges dödbok: Johansson, Johan Ossian Severin, född 2/5 1899 i Tjärestad, Östergötland. Död 6/4 1975 i Skäggestad, Törnevalla. Änkling 17/7 1964. Hustrun född 12/9 1899.) Ossian hade kommit ett år innan jag tog över efter far, 1944.
Hustrun hette Anna, född Hallsten. Hallsten bodde utmed Skrukebyvägen. Ossian var dräng nere i Täljestad och han följde Anna hem och det vart kärlek direkt. Jädra Ossian, han kom och gick på vägen bortåt, dom hade varit på nåt bönmöte.

Ossian hade flera döttrar. En lever ännu(2001), hennes man var kyrkvaktmästare i Slaka. Och så var det en dotter som var äldre. Så var det tre söner, Gösta var äldst, Kalle och så Kurt som har motrocykel och cykelaffär på nya Tanneforsvägen.(2001)
Gösta, den älste, när skulle ha löning. Han kom in och jag sa inget, då sa han till slut: "Äum - pengä!" Han var så blyg.
"Åke & Kurt, hämte kora'" sa Ossian. (Åke - hm det blev 4 söner) Då fick dom gå ner i skogen och ta hem korna till mjölkning.
Ossians yngsta dotter dog nyligen(2001), hon hette Ingrid. En dotter hette Göta.
Anna, Ossians fru, var inte så jättenoga med hygienen, så när tanterna var där på symöte så ville dom inte äta av kakorna om det inte var Maria som bakat. Dom tittade på Maria, rättarens fru, och frågade om hon hade bakat. Då nickade hon och då var det fritt fram att äta....

Stensätter var en liten vit reveterad stuga från början. I Stensäter bodde en gubbe som hette Karlsson (Karlsson hette dom flesta....), som var förlamad i en arm, och hans gumma. Sen kom Gustav Andersson, vägarbetare och hans hustru Eva och sonen Göte Berkefalk som bor i Linghem nu. Doris bodde också i det där lilla först. Sen köpte dom ett monteringsfärdigt sommarhus som dom isolerade med skivor. Det har varit lite kuckligt där, det är dåligt med vatten tex.
Komplettering från Barbro Sandell: 1950 flyttade Alida Svensson (f 1900, d 1992) in i Stensätter. Hon var änka efter Oscar Svensson (f 1885) som tragiskt omkommit i en hästolycka i Malmslätt 1949. Alida hade 7 barn. Tre av dem bodde med henne i Stensätter, Nils-Inge (f 1936), Eivor (f 1937) och Lasse (f 1938). De övriga var Henrik och Inga som båda är döda (2005), samt Ulla och Britta.
Alida, som påminde om ett skogsrå, hade det säkert mycket svårt som ensamstående mamma. De flyttade 1950 vidare till Granby i Östra Harg. Hon hyrde av Gustav Axel Andersson som med familj flyttade till Markeby i Gistad.
Efter Alida kom Olai och Svea Svensson till Stensätter.

Ryggåsstugan i Skäggestad den låg intill där vi hade sommarnöjet, där Elisabet bor nu, mellan oss och Stensäter. Där bodde Ida och hennes pappa, jag tror han hette Karlsson i efternamn. Han hade fått av sig ena armen i en tröskverkscylinder i Skäggestad. Han hade fått stugan att bo i så länge han levde. Den ville jag att vi skulle flytta ner till gården och sätta upp i parken sen. Det var synd att vi inte gjorde det. Det var en sån där sju-varva-stuga. Det blev väl ved av den. Jag har varit med mamma där och druckit kaffe.


Rättaren Herman Karlsson bodde där Elisabet bor nu. Hustrun hette Maria och barnen Elis, Evert, Gustav, Linnea, Gullan, Sonja och MajLis. Efter rättaren hade vi hyresgäster där.
Krusenfeld, det låter väl fint! Gustavsson var en fd boxare från stan. Sen stod det tomt nåt år innan vi tog över. Sen fick Elisabet ta över när vi inte orkade mer. Hela botten var upprutten i huset så Elisabet fick ta bort det och byggde ett helt nytt hus.
Ett tag bodde "Kupa" Ture Karlsson där. Han var biodlare och hade massor av bikupor där oppe. Och så hade han en flat sportmössa. En bilhandlare Hulterström bodde i huset som blev kvar efter det som brann, han sa att "Nu kommer Kupa med dansbana på huvet".

Biodling
Vi hade också några bisamhällen. Det hade många då.
Tänk när vi skulle flytta Elis bikupor till min fröodling! Vi skulle ha dom ute på gärdet där till höger om allén när man kommer upp till Skäggesta. Så var vi och hämtade dom där dom stod vid Bjärby borta där Anna Olander bodde, "Nyfikens gård". Där ställde vi kuporna på vagnen och så band han om en pressenning och band fast det så inninorden. Och så åkte vi iväg. Men det var ju inga fjädrar på den där kärran så det åkte snart isär. Jag frågade om han hade stoppat i nåt så dom stog kvar. Men det hade han inte gjort. Utan dom hoppa ju av. Det kom massor av bin ut där. Jag skena ut genom granhäcken in till Nyfiken och Elis kom efter en stund han också. När dom hade lugnat ner sig efter ett tag då satte sig Elis på traktorn igen och jag åkte efter. Så körde vi ner till Skäggesta. Då hade det blivit mörkt. Så skulle vi ställa av kuporna, vi såg ju knappt nånting! Rätt som det var så fick man skena iväg. Det bet överallt på kroppen. Jag skena hem och in i köket, men Elis blev kvar där ute. Jag gick ut efter ett tag och titta så han var kvar i livet. Han hade ju blivit stucken av massor av bin. Det gick bra, men sen blev han ju allergisk mot bistick.

Stallforare
På höger sida på vägen till Skäggesta, där pojken brann inne, var det en arbetarbostad där stallforaren bodde. Dom bytte vi ofta... Alltid var det nåt kuckel.
Axel i Bjärby bodde där ett tag. Axel Johansson som var stalldräng i Stora Bjärby alltså. Dottern hette Berit. Han gick ner till Skäggesta ängar och plockade liljekonvaljer. Edit mötte honom där nere en gång och blev lite rädd när det kom en främmande karl där. Men han talade om vem han var och att han hade bott i Skäggestad. Dom satt där på varsin sten och prata, hon höll på att aldrig komma hem. Han berättade bl.a. om Bjärby.

Nu säger jag inte ett ord till!! Jag har inte en aning om nånting!!!

Åkerslund och Fridehem till hör prästgården.
Grönlund ligger till vänster när man svänger vid Fridhem. Det tillhör också prästgården. Där hade socknen gamla inhyrda. "Gobban i Grönalund" han var skomakare. Han var så himla hjulbent, det vart han när han var traktorförare i Högåsa i Vreta Kloster. Då hade han två fulla krus i händerna när han hoppade ner från Munktellaren och då vart benen så där...... Sa han.

Torpet Karlslund ligger bakom Fridhem, vi kallade det bara Kräppeltorparns. När man kommer oppifrån prästgården ser man stugan.
Om man åker in bortom Fridhems garage kommer man in på en gammal skogsväg. När vi gjorde vägsamfällighet då skulle han inte vara med, Pettersson, för han hade utfartsväg mot Tärnstad. Men då sa Hjälmdal på sammanträdet att "Så länge jag lever så får Pettersson åka över skogen." Och sen har det aldrig varit nån talan om det. Hans son har det nu, han heter Gidemark..

Gammelbonn i Prästgården hette Axel Andersson. Sönerna Gustav och KarlAxel hade gården ihop. KarlAxel bodde borti Skackelsta ett tag. Gamlingarna bodde i huset i backen bakom stora huset. Sen bodde dom i Karlsborg. Det var där affären var förut, nere vid järnvägen i Törnevalla.
KarlAxel fick en pojke, Lars. Det var 4 dar mellan honom och vår Inger. Jag följde med KarlAxel in på BB. Han var ju van, han hade ju fått många barn. Då kom dom fram och visade upp barnen bakom en glasruta. Dom fram med Inger, hon vägde nåt under tre kilo. Och så kom dom med KarlAxels pojke på 5,2. Då fick jag en armbåge i sidan: Där ser du hur det går när dom sparar på utsädet!
Det där hade KarlAxels ungar hört, så dom berättade det för fröken, Sigbritt Engdal. Engdala skulle ha lite sexualundervisning. Då berättade Lars att han och Inger var samtidigt på BB. Inger var så liten, men det var för att dom hade sparat på utsädet i Skäggesta. Engdala skrattade så hon kunde inte fortsätta lektionen utan dom fick ta fram papper och rita i stället. Ungarna dom hörde jämt på... Engdala konstaterade att nu var ju Inger lika stor som Lars, "nu ja, när hon har fått mat" sa han. Lars mamma Gunborg var så arg på det där och sa att Engdala bara hittade på.

Oskar Smé berättade historien om hur det var när Axel Liedberg kom till Skäggesta första gången. Han hette egentligen Axel Leander och var (halv)bror till Fru Lidberg (Arkadia) i Berglid. Han var nära att drunkna en gång men blev räddad. Han blev fel i huvet efter det. Så han var liksom sockenfåne, Axel Leander. Heika (fosterbarn hos Liedbergs) var väldigt bussig mot Axel, han var den enda som pratade med honom, han var ju sedd som en galen gubbe bara.
Heika och jag skulle åka till stan en gång. Vänta, sa Axel, jag följer med. Han kom direkt från korna. När han gjort sig iordning så kom han springande längs järnvägen efter oss till Törnevalla station. Heika hjälpte honom på med slipsen.
Oskar berättade om när Axel kom till Skäggestad. Edit var ensam hemma. Axel presenterade sig som en gammal god kompis till Olle: "Vi har supit och festat mycket tillsammans." Edit var ju förtvivlad över att jag hade såna bekanta. Men som tur var kom Herman, rättarn, och sa att det är bara en galen gubbe vi har här. Annars skulle Edit till och flytta. Oskar tyckte det var en bra historia.

Edits första minne av Oskar Smé var när vi cyklade till Idingstad, hemvärnet hade bal där nere. Vi var nygifta, det var första sommaren. Oskar satt på en bänk tillsammans med Emil i prästgården som var vid kalkbrottet i Gistad. (Emil var med och hjälpte Elis att spränga för grunden till Stenvallen.) Olle gick fram och hälsade på dom. Så skulle Oskar hälsa på Edit, men han visste inte var han skulle göra av buteljerna, han satte dom mellan knäna. Edit undrade verkligen vad hon hade gett sig in i.
Gustav, rättarn Hemans son, var med i hemvärnet. Det var dans på magasinet och det kryllade av råtter. Vi satte oss på en bänk i parken. Världens största råtta sprang in i salongen genom de franska dörrarna. Ägaren som kom sen berättade att dom lagt ut totalt 75 kg råttgift. Förre ägare, von Ugglas?, hade inte gjort nåt åt dom där råttorna. Gustav berättade att när dom öppnade dörrarna till magasinet så kryllade det av råttor. Jätteråttor. Vi hade väl en del såna där i Skäggesta också. Edit gillar inte råttor.

Elmer Smé festade rätt rejät. Han fick lov att sluta helt till sist. Han hade frågat doktorn om det var bra att ta en liten wiskey ibland. Jo, sa doktorn det var inte alls dumt. Det var så skönt, sa han, när han fick ta en liten wiskey. Men det värsta är att han blir större och större för var gång.... Humor hade han. Elmer skulle göra iordning en förställare till en harv åt mig. De flesta härikring hade idealsladdar. Jag hade ett par gamla idealsladdar. Jag tog dit en riktig bom och så skulle han sätta ett hjul i vardera änden på den och så skulle han hänga dit de där sladdarna. Då kom John i Reva dit och såg dom där hjulen. Dom var inte runda, dom var lite äggformade. Han sa åt Elmer att det där går ju inte hjulena är ju inte runda! Det vet du väl för fasan, sa Elmer, att det är aldrig slätt på ett gärde!

Albert Palm var precis som en bonde ska se ut, han var senig och mager, och så hade han en tant som var enormt stor. Så skulle en bonde se ut! Han födde sin kärring bra och samtidgt var han senig och jobbade hårt. Rune Palm bor ju i Ekholmen. BrittMari och Lotta hette flickorna.
Ture Palms fru Hazel fyllde 101 år i mars, sen dog hon några år senare. Ture var bror till Anna Pettersson i Solhaga. Rune Palm körde mjölken vid Skäggesta nån dag. Då kom Evert ner och sa: Du ska ta med lite kraftfoderblandning till "Pelle med näsa". Det tyckte Rune lät så roligt så han fråga mig vem den där Pelle va. Jo, det var David Pettersson i Hanskestad. Å tusan, det är ju min släkting, sa Rune....
Vi hade så roligt när vi var och hjälpte Elis med portar till Knutssons garage i Linghem. Elis hade budat ihop mig, Gustav i prästgårn och så David. "Nä, det går inte sa David". Gustav hade så roligt när han härmade David sen. Elis hade ju förberett alltihop så det var bara att lyfta på portarna.

Vid Skogstorp uppe i Reva var det skjutbana förr. Där har jag skjutit godkänt i Törnevalla skyttegille.

Kull i Bjärby? Frun var förskräckligt nyfiken. Och snål.

När Laharsson i Bjärbylund fick telefon var jag den första som ringde upp honom. Han skrek ju hallå och sen sa han "Ä dä du! Du ä den förste som ringer!" skrek han till. Hade ett himla göre innan han svarade. Sen fråga han Gullan "Hur ska en göre!?" Han kunde inte fatta att jag kunde höra honom. Sen snacka han en massa smörja.


För att inte ha en aaaning om nånting så tycker jag att Olle hade väldig mycket att berätta.....




Kommentarer och kompletteringar mottages mycket tacksamt!




Tillbaka en sida
Tillbaka till välkomstsidan