2008-04-05

Victor Carlsson i Törnevalla


Victor på 102-årsdagen!


Karl Axel Victor Carlsson, född den 13 december 1903 i Bäck utanför Sturefors, är Törnevallas äldsta innevånare. Han är bosatt i gamla vaktmästarbostaden Missionshuset Törnevalla.

Här kommer det ett utdrag ur ett 102 årigt leverne.

Victor föddes som nr tre av sex syskon varav det är bara Victor som finns kvar i livet. Barnens namn i tur och ordning, Elma, Ture, Victor, Märta, Aina och Hilma
De bodde på en ganska stor gård, med fyra-fem kor, två hästar, oxar, höns och grisar. Vid fem års ålder miste Victor sin kära far, modern dog tio år senare. Som ni förstår så var det tätt mellan barnen, det måste ha varit ett tufft liv för mamman när hon blev änka med så små barn. Systern Elma hjälpe till hemma, medan Victor fick växa upp hos sin farbror Kalle Carlsson (var Kalle Carlsson bodde kommer inte Victor ihåg).

”Jag minns en gång när jag och min farbror var ute och gick på isen. Jag blev trött så farbrodern tog en grankvist som han gjorde en pulka av och drog mig på.”

Tog ledigt
Skolan var inget favoritställe för Victor. I småskolan gick man varje dag, medan man bara gick varannan dag i storskolan (motsvarar mellanstadiet idag). De hade matsäck med sig varje dag och fick mycket läxor - läxor som Victor inte var intresserad av. Istället ”tog han ledigt” ibland och gick genom hagar och skogar. I skogen fanns en stor myrstack där Victor satt och räknade myror och förundrades över den enorma kraften i deras små kroppar. Han berättar mer från barndomen:
”Jag och en vän gick mellan Sturefors och Hovetorp. Vi gick där och åt smultron så vi blev mätta. Efter ett tag hittade vi en ungefär 40 cm lång rör stump som vi tog med oss hem. Vi monterade den på en lavett med två hjul. Så att det blev en kanon! Vi hade ju sett kanonerna på Sturefors slott. Så jag tog lite krut och eld och sköt mellan tre ladugårdar - och vilket eko!”

Uppfinnartalang
Victor skrattar åt minnet ser lycklig ut. Med ”kanonen” fick han sedan skjuta salut på fester och bröllop.
Han har uppfunnit mycket i sina dar. Bland annat gjorde han snabbtelefoner mellan gårdarna och enkla radioapparater. Ljus gav han även till gården - med hjälp av batteri och en turbin som drev en bilgenerator.
1915 började han framkalla sina egna foton.
När det dags för lumpen låg han som rekryt på I4 i Linköping. Vid tjugo års ålder tyckte han att det var dags att finna något annat jobb än det han hade på gården där hemma.
Han började som skogsarbetare, där han fick en krona per meter ved. Som högst blev det fyra meter varje dag….

1924 träffade han sin blivande fru, Alice. Fem år senare, 1929, gifte de sig i Grebo prästgård.
Alice hade då ett barn, Mary, med sig i äktenskapet, tillsammans fick dom sex barn. Barnens namn i tur och ordning: Mary, Doris, Inez, Weine 1935 Lennart 1936, Siv 1939, Olle 1941. Tyvärr dog Weine vid ett års ålder.


I samband med giftermålet såg de en annons i en tidning där man sökte en vaktmästare till Törnevalla missionshus. Båda var starkt troende och med i missionskyrkan sen barnsben, så varför inte? De ringde och fick klart för sig att deras nya hem skulle bli i Törnevalla missionshus.
Victor hade ännu kvar jobbet som skogsarbetare i Sturefors och cyklade de två och halv milen varje måndag på en cykel med trasiga däck som hölls ihop med hjälp av skosnören.
I veckorna bodde han hos sin syster och hennes man.

Hemlighet i vedboden
1931 började han på ett tröskverk, där fick han högst fyra kronor om dagen.
Inkomsten var dessvärre inte så stor, ett år hade de inte råd med julklappar åt barnen, och Alice var ledsen. Men Victor hade en hemlighet. Varje kväll satt han ute i vedboden.
När julafton kom, tog pappa Victor fram två paket, som innehöll två docksängar. Fadern blev självklart barnens idol.
Under mobiliseringen i Törnevalla 1939/40, blev Missionshuset stora sal logement för en vaktstyrka som höll vakt i skogsdungen.
Alice passade då på att gå upp tidigt varje morgon och baka bullar som hon sålde till militären, så på det viset fick hon lite pengar till försörjningen.

1950 fortsatte Victor att hugga ek, men i Törnevalla, och kunde nu bo hemma hos sin älskade familj även i veckorna. Victor var en stor tillgång för oss i Törnevalla man kunde be honom om hjälp med det mesta. Hade du skor som behövdes lagas, hade fotbollen eller någon annan skinnsak gått sönder så gick man till Victor. Eller behövde du hjälp med något grovjobb ställde Victor alltid upp. Han har bland annat byggt ladugårdar.
1984 blev Linghemskyrkan klar, även den hjälpe han till med, ja säg något som Victor inte har gjort. Även hans hustru var till mångas hjälp
De blev paret som verkligen älskade varandra – och som alla älskade!


Alices 95-årsdag.

Moped
Viktor köpte en moped åt Alice 1952 en Husqvarna Novelis Victor hade redan en NSU.
Dom skulle en dag åka och hälsa på Emma och David (Emma var syster till Victor) i Örebro. På den tiden var det grusväg dit, dom åkte fel var inte framme förrän c:a kl 8 på kvällen.
Det blev ingen semester, Victor fick hjälpa till med skörden och Alice kunde inte sitta på hela veckan efter den mopedfärden. Alice fick hjälpa till med maten och bära ved. Sen gick färden hemåt igen.
Alice slutade upp att köra moped för Victor ville att hon skulle åka lite fortare, hans moped gick ju fortare. Så slutade den historien.

Tomt efter Alice
Hans älskade Alice dog den 12 april 2003 och på begravningen kom många sörjande.
Han har idag 15 barnbarn och 18 barnbarnsbarn.
Det blev väldigt tomt och ensamt efter Alice ,trots att sonen Lennart bor kvar hemma. Det känns ju även för Lennart att inte ha sin älskade mamma kvar i livet.
Idag är det Lennart som har fått ta på sig mammans roll i hemmet, att städa laga mat och tvätta. Victor är vissa dagar på dagcentret i Åleryd. Där umgås man och hittar på olika saker att göra. Där finns tolv pensionärer och tre tjejer som tar hand om dem. Även Victors barn är väldigt nöjda med verksamheten.


Victor ser bra, hör illa, men väldigt pigg för sin ålder och kan ta sig fram med käpp. Han ser fram mot sin 103 års dag i december.

Interjuvare Barbro Sandell, i mars 2006.







Tillbaka en sida
Tillbaka till välkomstsidan